fruglans.blogg.se

Idag är det den 13 december, det är Lucia och det är en månad kvar till vårt efterlängtade barn är beräknad att komma ut till oss.

 

Jag kan inte riktigt förstå det!

 

Att ha fått så tråkiga besked och varit så ledsen och rädd att det aldrig någonsin skulle kunna växa ett barn i min egen mage till att nu vara så nära att få hålla henne i våra famnar.. Det är ofattbart!

 

Jag är så lycklig över allting jag har!

Det har inte varit lätt med alla känslor och tankarna har snurrat miljontals varv där uppe i skallen på en. Jag har aldrig tvivlat på min och Klas kärlek men ändå har räddslan funnits hos mig att han skulle kunna lämna mig om det aldrig skulle gå.. Det är ju faktiskt mig och inte han det är fel på.. Längtan är så stark och han skulle kunna träffa någon annan kvinna att skaffa barn med. Men när vi bestämde oss för att ingå äktenskap kände jag mig stark och vi har tillsammans kämpat för att nå hit. Kärleken är starkare än någonsin!

 

Jag är så glad och även lite chockad över att det gick så snabbt. Det kan jag säga nu när vi är så nära men hade ni frågat mig för nio månader sedan hade jag nog inte instämt i den frågan.. Jag är så tacksam för all hjälp och att det faktiskt är möjligt att utföra dessa behandlingar. Att ta ägg från en annan kvinna, befrukta det med min mans spermie och sedan sätta in det i min livmoder..

DET VÄXER ETT BARN I MIN MAGE!